Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Matsmältningssystemets effekt på prestationen

By Posted on 0

En kort men bra artikel som beskriver en viktig aspekt att ta hänsyn till vid träning av sin häst, matsmältningssystemet.

Det är lätt hänt att man fokuserar på hästens kondition och att lederna är fräscha när man satsar inför tävling eller bara håller på att sätta igång sin häst efter ett uppehåll. Men matsmältningssystemet är en minst lika viktig del i hästens prestationer. Artikeln som är publicerad på TheHorse.com tar upp hur ofta ett kortat steg och försämrad prestation kan bero på att hästen har magsår.

Störningar i mage-tarm förebyggs genom att förlänga ättiden med t ex småmaskigt hönät och att låta hästen beta så mycket som möjligt (utan att bli tjock förstås). Sly kan vara ett alternativ till bete.

Om hästen är känslig i mage-tarm är aloe-vera ett väldigt bra tillskott som lugnar ner systemet. Även örter som kamomill, läkemalva och ringblomma fungerar som komplement.

Share this article

Clinic på Orust Ridklubb: islandshäst vs. dressyrhäst

By Posted on 0

Härom helgen var jag på clinic på Orust Ridklubb som hölls av veterinär Anna Rudbäck Danielsson. Temat var islandshäst och dressyrhäst och vilka skillnader det är exteriört och vid ridning.

Man får väl vara ärlig och säga att det finns många myter inom hästvärlden? Speciellt när det gäller olika ridstilar och vad som går och inte går.. Som häst skiljer inte sig islandshästen åt från andra raser. Det tar precis lika lång tid att träna upp en islandshäst från scratch som det tar för andra raser, ungefär 6 månader. Men exteriört sett finns det vissa skillnader mellan islandshäst och exempelvis halvblod.

På clinicen jämförde Rudbäck Danielsson islandshästen Hector, mästare i fyrgång med halvblodet Totte. Först gick man igenom hästarna individuellt på volt, ungefär som under en besiktning. Liksidighet är viktig på volten, men även övergångarna i de olika tempona. Rusar hästen in i galopp t ex? Fina övergångar är eftersträvansvärt. Skillnaden mellan islandshästen och dressyrhästen på volt är att islandshästen har svårare för övergångar, vilket beror på att de är fyr- eller femgångare. De rusar ofta in i galoppen och är inte alltför attraktiva, men det behöver inte betyda att de har något problem utan efter uppvärmning brukar det bli bättre. Förutom övergångarna ska hästarna gå precis likadant, det ska vara svikt i steget, korset ska röra sig normalt, ländryggen ska liksom dallra till – i dessa moment finns det inga undantag vad gäller olika raser.

Uppvärmningen kan skilja sig också mellan halvblod och islänning, speciellt när det gäller inför tävling. Ett halvblod tar längre tid att värma upp och det beror på att det är en större häst och den har mer muskelmassa som behöver ridas igenom. En islandshäst som värms upp för länge blir snarare trött och börjar tycka det är tråkigt. På tävling är det därför viktigt att bara värma upp en kort stund för att hästen inte ska tappa gnistan.

Det som var intressant med den här clinicen var att höra veterinärens perspektiv på islandshästen och jämföra det med ett halvblod. I grunden är det hästar men deras förutsättningar skiljer sig åt vilket gör det komplicerat att överföra exempelvis dressyrdiscipliner direkt till islandsridning. Som veterinär passade Rudbäck Danielsson också på att ta upp olika myter som det finns om islandshästar som bland annat att de inte är viktbärande. Islandshäst är i samma storlek som en ponny men det är ingen ponny, de har mycket kraftigare kotor och knän vilket gör att de kan bära mer i vikt. En annan myt är att man ska undvika att lägga sadeln för långt bak då det trycker på njurarna. Turligt nog sitter inte  njurarna direkt under sadeln utan långt in i kroppen och därmed kan inte trycka på dem. Anledningen till att man lägger sadeln längre bak på islandshästen är för att bogen ska få fritt att röra sig och hästen ett bättre steg.

Jag tycker också att det är bra att man visar på clinics som den här hur viktigt det är med dressyren och mjukgörande arbete av hästen. Det spelar som sagt ingen roll vad det är för sorts häst eftersom dressyr är grunden i allt arbete man gör.

 

 

Share this article

Hästar som faller in i volten

Ett vanligt förekommande problem är att hästen har svårt att gå på volt. När den longeras, eller rids för den delen, tenderar den att falla inåt där resultatet till slut blir att den går på en liten cirkel, vilket är mycket frustrerande för ryttaren/den som longerar. Det hjälper dock inte att blir irriterad över det, då det i vanlig ordning beror på att hästen har något underliggande problem.

Svårigheter vid voltarbete kan givetvis bero på olika saker, men i ett sammanhang kopplat till muskler kan bålbalansen spela en roll. Bålbalansen är kopplat till styrkan i buk och rygg och vid voltarbete behöver hästen den för att kunna arbeta normalt. För att stärka upp bålen behöver hästen tränas i stabilitet, balans, rörlighet och och styrka. Dessa fyra tränas hästen i automatiskt när den får gå i terräng ute i naturen. Har man ingen varierad terräng att tillgå får man skapa den själv genom att lägga ut bommar som är av olika höjd. Andra övningar är backningsövningar (backa genom ett L t ex), olika gymnastiserande böjningar både med och utan ryttare på osv. Viktigt är också att inte arbeta några längre stunder på volt eftersom hästen inte har den styrkan att arbeta än. Bättre är att fokusera träningen på rakt spår tills den har blivit stark nog.

Titta även över hästen muskelsymmetri. Ställ hästen på ett plant underlag som exempelvis stallgången så att den står jämnt över alla fyra benen utan att väga över på något av av dem. Jämför höger och vänster sida från hals till bakdel, är musklerna symmetriska? Vanligt är att den ena säteshalvan är mindre musklad än den andra.

Muskelskillnader har alltid en orsak, det svåra är att veta vad de beror på. Säkerligen kan de spela in i varför hästen faller in i volten.

Share this article

Variera träningen med att promenera

Ett bra sätt att variera träningen för hästen är att promenera den för hand. Framförallt är det bra för hästens rygg att vara utan sadel och ryttare ibland, men det gör även nytta för alla andra muskelgrupper att slippa bära den extra vikten. Att promenera sin häst är dessutom väldigt roligt både för människa och häst.

Allra bäst är att gå ute i terräng med mycket backar, där hästen får lyfta ordentligt på benen och arbeta med musklerna. Man ska inte vara rädd för att gå i svårtillgänglig terräng (om den inte här helt ovan vill säga), en ojämn och backig väg gör susen för blodcirkulationen och främjar muskler, senor, leder, ligament samt motverkar spänningar. Dessutom stimulerar promenader hästen mentalt, den måste tänka innan den sätter ner fötterna, vilket är bra för heta hästar som har svårt att slappna av. Trötta och lite lata hästar brukar också piggna till under promenaden om man gör lite oväntade och spännande saker som t ex springrusher på skogsstigarna.

När jag tar ut Thraudur på promenad brukar jag sätta på honom repgrimman och ett långt grimskaft. I repgrimman har du alltid kontroll samtidigt som du har marginaler med ett långt grimskaft om hästen skulle hitta på något.

 

Share this article