Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Vikten av att rida ut

By Posted on 0

De flesta ryttare tycker om att rida ut med sin häst. Det ger en trevlig variation mot vardagsridningen på bana med skiftande underlag och markförhållanden, olika väderlekar som ställer nya krav och att man antingen rider själv eller med flera. Terrängridning är motsvarar dessutom hästens artegna behov, vilket gör den mer fysiskt och mentalt avslappnad.

Idag är synen på terrängridning ganska vitt skild bland ryttare. Vissa gör inget hellre, de rider mest ut och tränar lite på bana medan andra föredrar ridbanan och rider ut mer sällan. Oavsett vad man föredrar går det inte att bortse från nyttan med att rida ut – men som allt annat inom ridning behöver man ha en plan även ute i naturen för att träningen ska ge något.

Uteritter som enda träningsform är nämligen inte heller att föredra om man inte har en utarbetad träningsplan. Många gånger kan problem som snedheter, stelheter, felaktiga rörelsemönster missas när man rider ute i terräng, och det är något som kommer smygande! Ofta märker man inte problemen förrän de har blivit värre, och det gäller inte bara hästen utan även ryttaren. Smygande saker som stelhet i rygg, snedhet och ensidighet, långsammare reaktionsförmåga är nedmontering av rörelsekompetensen och måste hela tiden hållas tillbaka genom arbete med sitsen hos ryttaren och vidareutbildning av hästen.

Hur kan man arbeta fram sitt egna program?

Naturen är avkopplande att vistas i men den tar också lätt bort vår koncentration i träningen, därför krävs det mycket mer ansträngning av ryttaren för att hålla sig till sitt träningsprogram ute. Hur ett program är upplagt är individuellt och beror på vad hästen behöver i sin träning och vad ryttaren har för krav. Men det mest basala att tänka på i träningsprogrammet gäller de flesta – uppvärmning och lösgörande arbete.

Uppvärmningen är mycket viktig, inte bara på bana utan även när man rider ut. Många som rider ut – kanske i svårare terräng – glömmer att hästen även här behöver sin uppvärmning innan den kan utföra alla rörelser utan att riskera dra på sig sträckningar eller andra problem. En successiv uppmjukning är därför mycket viktig även här, t ex att hästen får skritta både med och utan ryttare en längre bit på rakt eller plant under underlag innan terrängen ställer högre krav.

Det lösgörande arbetet är till för att lösa upp stelheter och snedheter som hästen har, och det går utmärkt att göra även ute i naturen. Naturen har som sagt en hög motivationsfaktor hos många hästar och det ska man passa på att utnyttja genom att göra dressyrarbete 😁 Med den extra framåtbjudningen brukar arbetsviljan öka liksom uthålligheten. Terräng med backar både upp och ner är lösgörande för hästens rygg, och när man ändå är i backen kan man passa på att rygga hästen eller rent av göra en piaff om man är duktig. Klättring är även nyttigt för ryttarens balans och bra för hästar som håller på med hoppning.

Samlande övningar ute i terräng är mycket bra men kräver också övningar som ger en motvikt till det, t ex ridning rakt framåt. För att upptäcka problem som snedheter krävs det att man kan rida på rakt spår och det kan ibland vara svårt om man rider mycket i kuperad terräng. Ha därför som vana att rida på en sträcka som är rak och där hästen kan gå i olika gångarter. Genom att skritta, trava och galoppera på ett långt rakt spår lösgörs hästen – och även finna saker hos sig själv eller hästen som behöver finslipas på.

Share this article

Matsmältningssystemets effekt på prestationen

By Posted on 0

En kort men bra artikel som beskriver en viktig aspekt att ta hänsyn till vid träning av sin häst, matsmältningssystemet.

Det är lätt hänt att man fokuserar på hästens kondition och att lederna är fräscha när man satsar inför tävling eller bara håller på att sätta igång sin häst efter ett uppehåll. Men matsmältningssystemet är en minst lika viktig del i hästens prestationer. Artikeln som är publicerad på TheHorse.com tar upp hur ofta ett kortat steg och försämrad prestation kan bero på att hästen har magsår.

Störningar i mage-tarm förebyggs genom att förlänga ättiden med t ex småmaskigt hönät och att låta hästen beta så mycket som möjligt (utan att bli tjock förstås). Sly kan vara ett alternativ till bete.

Om hästen är känslig i mage-tarm är aloe-vera ett väldigt bra tillskott som lugnar ner systemet. Även örter som kamomill, läkemalva och ringblomma fungerar som komplement.

Share this article

Clinic på Orust Ridklubb: islandshäst vs. dressyrhäst

By Posted on 0

Härom helgen var jag på clinic på Orust Ridklubb som hölls av veterinär Anna Rudbäck Danielsson. Temat var islandshäst och dressyrhäst och vilka skillnader det är exteriört och vid ridning.

Man får väl vara ärlig och säga att det finns många myter inom hästvärlden? Speciellt när det gäller olika ridstilar och vad som går och inte går.. Som häst skiljer inte sig islandshästen åt från andra raser. Det tar precis lika lång tid att träna upp en islandshäst från scratch som det tar för andra raser, ungefär 6 månader. Men exteriört sett finns det vissa skillnader mellan islandshäst och exempelvis halvblod.

På clinicen jämförde Rudbäck Danielsson islandshästen Hector, mästare i fyrgång med halvblodet Totte. Först gick man igenom hästarna individuellt på volt, ungefär som under en besiktning. Liksidighet är viktig på volten, men även övergångarna i de olika tempona. Rusar hästen in i galopp t ex? Fina övergångar är eftersträvansvärt. Skillnaden mellan islandshästen och dressyrhästen på volt är att islandshästen har svårare för övergångar, vilket beror på att de är fyr- eller femgångare. De rusar ofta in i galoppen och är inte alltför attraktiva, men det behöver inte betyda att de har något problem utan efter uppvärmning brukar det bli bättre. Förutom övergångarna ska hästarna gå precis likadant, det ska vara svikt i steget, korset ska röra sig normalt, ländryggen ska liksom dallra till – i dessa moment finns det inga undantag vad gäller olika raser.

Uppvärmningen kan skilja sig också mellan halvblod och islänning, speciellt när det gäller inför tävling. Ett halvblod tar längre tid att värma upp och det beror på att det är en större häst och den har mer muskelmassa som behöver ridas igenom. En islandshäst som värms upp för länge blir snarare trött och börjar tycka det är tråkigt. På tävling är det därför viktigt att bara värma upp en kort stund för att hästen inte ska tappa gnistan.

Det som var intressant med den här clinicen var att höra veterinärens perspektiv på islandshästen och jämföra det med ett halvblod. I grunden är det hästar men deras förutsättningar skiljer sig åt vilket gör det komplicerat att överföra exempelvis dressyrdiscipliner direkt till islandsridning. Som veterinär passade Rudbäck Danielsson också på att ta upp olika myter som det finns om islandshästar som bland annat att de inte är viktbärande. Islandshäst är i samma storlek som en ponny men det är ingen ponny, de har mycket kraftigare kotor och knän vilket gör att de kan bära mer i vikt. En annan myt är att man ska undvika att lägga sadeln för långt bak då det trycker på njurarna. Turligt nog sitter inte  njurarna direkt under sadeln utan långt in i kroppen och därmed kan inte trycka på dem. Anledningen till att man lägger sadeln längre bak på islandshästen är för att bogen ska få fritt att röra sig och hästen ett bättre steg.

Jag tycker också att det är bra att man visar på clinics som den här hur viktigt det är med dressyren och mjukgörande arbete av hästen. Det spelar som sagt ingen roll vad det är för sorts häst eftersom dressyr är grunden i allt arbete man gör.

 

 

Share this article

Hästar som faller in i volten

Ett vanligt förekommande problem är att hästen har svårt att gå på volt. När den longeras, eller rids för den delen, tenderar den att falla inåt där resultatet till slut blir att den går på en liten cirkel, vilket är mycket frustrerande för ryttaren/den som longerar. Det hjälper dock inte att blir irriterad över det, då det i vanlig ordning beror på att hästen har något underliggande problem.

Svårigheter vid voltarbete kan givetvis bero på olika saker, men i ett sammanhang kopplat till muskler kan bålbalansen spela en roll. Bålbalansen är kopplat till styrkan i buk och rygg och vid voltarbete behöver hästen den för att kunna arbeta normalt. För att stärka upp bålen behöver hästen tränas i stabilitet, balans, rörlighet och och styrka. Dessa fyra tränas hästen i automatiskt när den får gå i terräng ute i naturen. Har man ingen varierad terräng att tillgå får man skapa den själv genom att lägga ut bommar som är av olika höjd. Andra övningar är backningsövningar (backa genom ett L t ex), olika gymnastiserande böjningar både med och utan ryttare på osv. Viktigt är också att inte arbeta några längre stunder på volt eftersom hästen inte har den styrkan att arbeta än. Bättre är att fokusera träningen på rakt spår tills den har blivit stark nog.

Titta även över hästen muskelsymmetri. Ställ hästen på ett plant underlag som exempelvis stallgången så att den står jämnt över alla fyra benen utan att väga över på något av av dem. Jämför höger och vänster sida från hals till bakdel, är musklerna symmetriska? Vanligt är att den ena säteshalvan är mindre musklad än den andra.

Muskelskillnader har alltid en orsak, det svåra är att veta vad de beror på. Säkerligen kan de spela in i varför hästen faller in i volten.

Share this article

Rådgivning i sommar

By Posted on 0

Så härligt att våren kommit! Här kommer en liten uppdatering om schemat över sommaren 🙂

Större delen av sommaren kommer jag att hålla till i Malmöområdet. Bokning av massage sker genom mejl eller ringa/smsa, dock kommer jag att koncentrera mig mer på rådgivning under den här perioden. Bokning av rådgivning sker också genom mejl eller ringa/smsa. Rådgivningen ligger på basbelopp 200 kr, beloppet kan dock ändras beroende på tidåtgången. Vid bokning ges exakt prisuppgift.

Jag kommer vara på västkusten en kort period i slutet av juni, bokning sker i god tid.

 

Share this article